Related Paintings of Louis Leopold Boilly :. | Madame Vincent | Maximilien De Robespierre | point of convention, c. | THe Arrival of a Coach (mk05) | Placz na pogorzelisku po napadzie Tatarow |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Nikolay Nikanorovich Dubovskoy
Russian, December 17, 1859 - February 28, 1918) was a Russian landscape painter. He studied from 1877 to 1881 at the Imperial Academy of Arts in Saint Petersburg under Mikhail Konstantinovich Klodt. In 1886, he became a member of the Peredvizhniki (the Wanderers), a group of Russian painters. In 1900, he became a member of the Academy of Arts.
Isaac van Ostade
(bapt. June 2, 1621, Haarlem - buried October 16, 1649, Haarlem) was a Dutch genre and landscape painter. Van Ostade began his studies under his brother, Adriaen, with whom he remained till 1641, when he started his own practice. At an early period he felt the influence of Rembrandt, and this is apparent in a Slaughtered Pig of 1639, in the gallery of Augsburg. He soon found a style more suited to his own inclinations. He produced pictures in 1641-1642 on the lines of his brother - amongst these, the Five Senses, which Adrian afterwards represented by a Man reading a Paper, a Peasant tasting Beer, a Rustic smearing his Sores with Ointment and a Countryman sniffing at a Snuff-box. A specimen of Isaac's work at this period may be seen in the Laughing Boor with a Pot of Beer, in the museum of Amsterdam; the cottage interior, with two peasants and three children near a fire, in the Berlin museum; a Concert, with people listening to singers accompanied by a piper and flute player, and a Boor stealing a Kiss from a Woman, in the Lacaze collection at the Louvre. The interior at Berlin is lighted from a casement in the same Rembrandtesque style as Adrian's interior of 1643 at the Louvre. He received low prices for this kind of painting, in which he could only remain subordinate to his brother. Gradually he abandoned Adrian's cottage subjects for landscapes in the fashion of Esaias van de Velde and Salomon van Ruysdael. Once only, in 1645, he reverted to the earlier mode, when he produced the Slaughtered Pig, with a boy puffing out a bladder, in the museum of Lille. Isaac's progress in his new path was greatly facilitated by his previous experience as a figure painter; and, although he now selected his subjects either from village high streets or frozen canals, he gave fresh life to the scenes by depicting animated groups of people with a refined and searching study of picturesque contrasts. He did not live long enough to bring his art to the highest perfection. He died on 16 October 1649 having painted about 400 pictures (see H de Groot, 1910). The first manifestation of Isaac's surrender of Adrian's style is apparent in 1644 when the skating and sledging scenes were executed which we see in the Lacaze collection and the galleries of the Hermitage, Antwerp and Lille. Three of these examples bear the artists name, spelled Isack van Ostade, and the dates of 1644 and 1645. The roadside inns, with halts of travellers, form a compact series from 1646 to 1649. This is the last form of Isaac's art and has very distinct peculiarities. The air which pervades his composition is warm and sunny, yet mellow and hazy, as if the sky were veiled with a vapour coloured by moor smoke. The trees are rubbings of umber, in which the prominent foliage is tipped with touches hardened in a liquid state by amber varnish mediums. The same principle applied to details such asglazed bricks or rents in the mud lining of cottages gives an unreal and conventional stamp to them. These quirks are overcome by his broad contrasts of light and shade and the masterly figures of horses, riders, travellers, rustics, quarrelling children, dogs, poultry and cattle. A favorite place is always given to the white horse, which seems as invariable an accompaniment as the grey in the skirmishes and fairs of Philip Wouwerman. Isaac displays the best qualities in winter scenes. The absence of foliage, the crisp atmosphere and the calm air of cold January days, unsullied by smoke or vapour, preclude the use of the brown tinge, and leave the painter no choice but to ring the changes with a great variety of opal tints. Then the figures emerge with masterly effect on the light background. Amongst the roadside inns it is worth noting those in the collections of Buckingham Palace, the National Gallery, London, the Wallace Collection and Holford collections in England, the Louvre, Berlin, Hermitage and Rotterdam museums and the Rothschild collection at Vienna. The finest of the ice scenes is the famous one at the Louvre.